VF berättade i gårdagens tidning om Sam, 21, som tvingas vänta tre år på att få en NP-utredning. Beskedet från landstinget är smått makabert men på intet vis unikt för Värmland, enligt Attention.
–Vi vet att det variera väldigt mycket och är ojämlikt mellan landstingen. Vissa är snabba, vissa inte. Tre år är väldigt länge, tidigare har jag hört två. Det här är en grupp där många har problem och man kan i princip inte få någon slags behandling innan man får utredning, säger Anna Norrman.
Över hur många vuxna som har fått diagnos eller som väntar på utredning finns ingen samlad statistik, det enda Attention kan säga är att båda grupperna ökar stort. Vissa landsting har som följd infört kriterier som patienter måste uppfylla för att ens vara aktuella för utredning.
– Man försöker snäva in, det finns någon idé om att alla vill ha en diagnos för att få bättre hjälp. Problemet är att politikerna inte skjutit till tillräckligt mycket pengar, då blir det lite sådana här varianter på lösningar, säger Anna Norrman.
– Vår bild är att psykiatrin blivit snabba på att se till att få träffa patienterna så att de kan säga att de uppfyller vårdgarantin, hur länge det sedan tar att få utredning eller behandling varierar. Nu döljer psykiatrin köer genom att erbjuda specialistbesök tidigt.
Det samma gäller förskrivning av läkemedel, antidepressiva och sömnmedel, som många ordineras under tiden de väntar. Enligt Anna Norrman ”bara ett substitut för utredning”.
Bland de allt fler som diagnosticeras ligger den största ökningen bland vuxna, som Sam, 21, som lagt skoltiden bakom sig. Anna Norrman säger att barn- och ungdomspsykiatrin var den verksamhet som först skaffade sig rätt kompetens kring systematisk diagnosticering, och att vuxenpsykiatrin nu tar rygg.
– Vi ser större ökning bland två grupper – vuxna som kanske klarat sig hjälpligt genom livet, men som när deras barn får en diagnos inser att det själva också har en funktionsnedsättning. Det handlar också om kvinnor med arbete som får utmattningssymptom. Sedan upptäcks adhd genom vissa läkare som screenar, då blir det tydligt för många att man kört väldigt intensivt, men kört slut på sig själv.
Till skillnad mot Sam som har ett heltidsjobb och lärt sig att klara av vardagen, om än med svårigheter, är knappt 40 procent av alla personer med diagnos i sysselsättning. Och för de som köar för utredning kan livet vara ännu jobbigare.
– Ofta räcker det inte bara med behandling, det behövs information så att man kan hitta strategier för sitt liv. Man måste lära sig hur man fungerar och skaffa egna verktyg för att leva med sin funktionsnedsättning. Många som har det väldigt tufft kan inte ta tag i det förrän de har fått medicinering, säger Anna Norrman.
Läs också tidigare artiklar i serien om psykiatrin i Värmland: